Kultur - Historia

Bonäs brukar kallas för Sveriges längsta radby. Den sträcker sig, med gårdarna som ett pärlband utefter bygatan, i en längd av ca 5 km från norr till söder.

 

Traditionen säger att byn tidigare legat nere vid Orsasjön, för att sedan ha flyttats upp längs kanten av flygsandfältet.

 

Många gårdar i Bonäs har kvar sin gamla karaktär med kringbyggda gårdstun. De ligger tätt tillsammans med lador och härbren mot gamla bygatan på ett sätt som för tanken till medeltid

 

Första gången Bonäs by omnämns i skriftliga källor är år 1435, men då under benämningen Bonis. I en skattelängd upprättad år 1529 finns 27 skattlagda bönder i byn, som då är störst i Mora socken. Bonäs kommer även i fortsättningen att höra till de största.

 

Platsen har troligen varit bebodd redan i förhistorisk tid. Man har funnit slagg från myr- och sjömalm på flera ställen, som tyder på detta. Vid brunnsgrävning har man hittat en så kallad Norrbottnisk hacka av strålstensskiffer från yngre stenåldern, ett av de sydligaste fynd som är gjorda av denna verktygssort. Den förvaras nu i Zornsamlingarna.

 

Namnet Bonäs härrör enligt ortsnamnsforskaren Bror Lindén från det forndalska ordet Budhanes. Bud syftar på "höbod" och ordet hanes på näset ut i Orsasjön som heter Näsåkerudd. Bonäs har i skattelängderna bakåt i tiden alltid hört samman med Våmhus. År 1539 finns benämningen Boness settungh. 1571 är namnet Våmhus sätting och 1669 heter det Norrbyggie sextung. På 1700-talet indelas Mora socken inte längre i settungar, = sjättedelar, utan i fjärdedelar. Därav kommer namnet Våmhusfjärdingen som är den senaste skattebenämningen på Bonäs och

Våmhus tillsammans.

Våmhus, i gamla handlingar benämnt Womess, Vomes, Womes, Våmus och Womos, är ett samlingsnamn för flera byar. Enligt Bror Lindén, ortsnamnsforskare, ska namnet ha tillkommit enligt följande. Första delen, Våm hänvisar till Våmåns källsjö, Våmsjön, som till formen liknar just en våm. Andra delen av namnet är det gamla ordet os, som betyder utlopp från ett vattendrag, alltså Våmåns mynning. Senare har namnet kommit att gälla hela bebyggelsen runt Våmåns nedre lopp.

 

Våmhus byar är: Östra Storbyn, som troligen var huvudbebyggelsen för länge sen och därför ofta rätt och slätt kallas "Byn". Västra Storbyn (Holen, Brändhol och Vidbäcken). Bäck. Heden. Sivasbacken. Moren. Myran. Höjen. Indor. Björkvassla. Kumbelnäs. Limbäck. Linkitt, som består av nyare bebyggelse tillhör Kumbelnäs. Flera av byarna ligger som upphöjda öär i landskapet, så kallade hol-byar. Moren är ett typiskt exempel på detta. (Byarna hittar du genom att klicka på bynamnen på föreningssidan)

 

Området runt Våmåns utlopp här varit av intresse för bosättning sedan lång tid tillbaka. Där nu badplatsen och campingen ligger, var under stenåldern en idealisk boplats med sin sandstrand och sitt solvända läge.

 

Övriga tecken på tidig bebyggelse är ett fynd av en stenklubba med skaftningsränna från Björkvassla, samt en stensättning i Kumbelnäs. Stensättningen, som ligger nedanför Näsgårdsbacken ca 30m från Orsasjöns strand tros vara från järnåldern. I en närliggande stensättning här man hittat en sköldbuckla, fyra järnnitar samt tre järnpilspetsar. Fyndet härrör förmodligen från en söndergrävd vikingagrav.

 

(Under 1990-talets första hälft till 2000-talets första hälft fanns denna hemsida om Bonäs och Våmhus, http://www.b-vis.se/vsock.)


Copyright © B-ViS • Bonäs-Våmhus i Samverkan 

 Bonäs-Våmhus mot framtiden med en titt i backspegeln.